Förpackningarnas historia
Även naturen förpackar
Mjölkförpackningarnas historia
Förpackningar ändrar föremålsmiljön
Frontsidan
Förpackningarnas historia
Gamla förpackningar och transportkärl
Korgar, läglar, kuttingar, rivor, keramiska kärl och glaskärl
För tillverkning av förvarings- och transportkärl kunde man förr i tiden använda vilka hållbara naturmaterial som helst. Man flätade, snidade eller tillverkade förvaringskärl på andra sätt redan under förhistorisk tid. Olika korgar och flätverk lämpar sig väl för förvaring av torra livsmedel. På finska talar man om Vakka-Suomi och det har fått sitt namn av att det där tillverkades skäppor (skäppa = vakka) för transport av olika produkter.
Transport och förvaring av vätskor kräver att kärlet ska vara tätt. Olika läglar i läder och påsar gjorda av djurblåsor eller djurmagar var värdefulla varor. Även vattentäta kärl av trä användes.
I det forntida Egypten kunde man redan 3 000 f.Kr. tillverka keramikkärl och glas.
Ännu på 1950-talet sparades noggrant de snören, påsar eller andra förpackningar som man fick med livsmedlen. Engångsförpackningarnas tid grydde ordentligt först på 1960-talet.
Bild från ett ölmuseum i Dorpat
- Olika plaster är ett viktigt råmaterial för de nutida förpackningarna. De är stormolekylära ämnen som man lärde sig att framställa under förra århundradet. Utgångsämnet är i allmänhet olja.
- Kärl av växtrikets produkter, såsom näver, pärtor, kvistar och ris, är till sin kemiska struktur i huvudsak cellulosa. Även papp och papper är i huvudsak cellulosa.
- Magar, hudar och blåsor av djur är däremot uppbyggda av protein. Krukor och glas är produkter från stenriket, vars råmaterial man redan tidigt kunde gräva eller bryta ur jorden.
- De första konservburkarna i metall tillverkades för Napoleons soldater på 1810-talet. Appert, som uppfann metoden, fick 12 000 franc för sin uppfinning.