Kurser

Historia
Historia 5
Historia på distans
Allmänt, kurs 5
Studieplan
Kursinnehåll
Uppgifter
Litteratur och
länkar

Kursutvärdering



 

 

 
     
 


HISTORIA 5

4. KURSINNEHÅLL

  1. Makt och stat
  2. De politiska ideologierna
  3. Olika länder – olika system
  4. Europeiska unionen
  5. Statsmakten i Finland
  6. Riksdagen
  7. Regeringen
  8. Presidenten
  9. Den dömande makten
  10. Statsförvaltningen
  11. Säkerhetspolitiken
  12. Kommunen








1. Makt och stat

Makt kan definieras på många olika sätt och makt utövas på många olika plan, i hemmet i skolan, i kommunen, inom nationen och internationellt. Maktutövare använder sig av olika strategier och metoder för att fullfölja sina värderingar och intentioner. Endel ledare driver igenom sina avsikter hänsynslöst utan att beakta andras åsikter. Sådana ledare kallar vi ofta diktatorer eller envåldshärskare. Andra ledare strävar efter att förankra besluten hos majoriteten av befolkningen. Ett sådant system benämns ofta demokratiskt.
För att ett samhälle skall kunna fungera krävs regler som alla medlemmar måste följa. Dessa regler finns ofta som lagar och förordningar. För att ett geografiskt område skall uppfattas som en självständig stat bör det finnas en handlingskraftig regering som har kontroll över sitt territorium. Statsbildningen bör även accepteras av andra stater. En central fråga att analysera i denna kurs är, hur skall en stat styras?


2. De politiska ideologierna

Med ideologi avser man en samling regler och principer som är riktgivande för en grupp eller ett politiskt parti. De ideologier som haft stor betydelse de senaste 200-åren är liberalism, konservatism, socialism och nationalism. I slutet av 1900-talet kom miljöfrågor i blickpunkten, ekologismen eller den gröna rörelsen, införde en ny dimension i politiken utöver de traditionella höger - vänster aspekterna.
När man lyckats med att skapa en gemensam värdegrund, gäller det att finna strategier för hur man skall förverkliga ideérna. Olika alternativ är bl.a. demokrati eller diktatur. Människans rättigheter och skyldigheter har också haft en central plats i den poltiska diskussionen.


3. Olika länder - olika system

De politiska partierna har en central och viktig plats i beslutsfattandet i de flesta länder, särskilt i länder med västerländsk demokrati. I Finland uppstod ett partiväsende i modern mening i och med lantdagsordningen från 1906, då allmän och lika rösträtt infördes. I Finland existerar idag ett mångpartisystem. Det finns tre något större partier. Dessa är: Centern i Finland, Finlands Socialdemokratiska Parti samt Nationella Samlingspartiet. Andra partier inom finländsk politik är bl.a. Svenska Folkpartiet, Finlands Kristdemokrater, Gröna förbundet, Vänsterförbundet och Sannfinländarna.
Majoritetsval är det vanligaste valsystemet som tillämpas bl.a. i USA, Frankrike och Storbritannien. I dessa länder uppstår ett system med två dominerande partier.
Proportionella val bygger på idén att mandaten fördelas mellan partierna i förhållande till hur många röster varje parti fått. I Finland fördelas mandaten enligt d´Hondts metod. Typiskt för länder med ett proportionellt valsystem är förekomsten av ett stort antal partier.
I Finland kan medborgarna rösta i följande politiska val: riksdagsval, presidentval, kommunalval och EU-parlamentsval.


4. Europeiska unionen

Under 1990-talet utspelades stora omvälvningar inom den internationella politiken. Bl.a. Sovjetunionens splittring och Tysklands återförening påverkade politiken i Finland i den utsträckning att ett EU-medlemskap aktualiserades och blev verklighet 1995. Inom EU har utvecklingen, särskilt efter Maastrichtfördraget 1991, gått i riktning mot en politisk union.
Europeiska unionens institutioner är Europeiska rådet, Europeiska unionens råd (ministerrådet), kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska gemenskapernas domstol.


5. Statsmakten i Finland

Statsmakten i finland regleras främst av den grundlag som trädde i kraft den 1 mars år 2000. I statsskickets grunder förenas element från två olika system, det europeiska parlamentariska systemet och det amerikanska presidentmaktssystemet. Grundprinciperna för statsskicket i Finland är suveränitet, demokrati maktfördelning och parlamentarism.


6. Riksdagen

De 200 riksdagsmedlemmarna väljs av folket för en fyraårs period. Riksdagens ordförande kallas talman. I grundlagens andra paragraf står det: “Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen”. Riksdagen har således en central plats i beslutsprocessen i Finland. De viktigaste uppgifterna är att stifta lagar, godkänna statsbudgeten, välja statsminister och kontrollera regeringen (parlamentarism). Riksdagen besluter också om krig och fred samt godkänner avtal med andra stater.


7. Regeringen
Tillsammans med presidenten innehar regeringen den så kallade verkställande makten. Regeringen består an en statsminister samt högst 17 andra ministrar. Arbetet är fördelat på 12 ministerier samt statsrådets kansli. Vid presidentföredragning leder presidenten regeringens möte.


8. Presidenten
I Finland väljs presidenten direkt av folket för en period på 6 år i taget. En president kan numera väljas för högst två eftervarandra följande perioder. I grundlagen från år 2000 har presidentens makt minskat en del. Maktfördelningen i Finland ger presidenten ändå suverän makt i många frågor t.ex. när det gäller utnämningar eller benådning av fångar. Man kan fortsättningsvis kalla Finland för en presidentstyrd stat.


9. Den dömande makten

Enligt Montesquieus maktfördelninglära skall den dömande makten utövas av oberoende domstolar, så är det i Finland. Domsrätt utövas i Finland av allmänna domstolar, specialdomstolar och administrativa domstolar. De allmänna domstolarna är organiserade så att 70 tingsrätter utövar domsrätt inom sina respektive domkretsar. Tingsrättens beslut kan överklagas vid hovrätten. I Finland finns numera 6 hovrätter. Hovrättens beslut är ofta slutgiltigt. Om Högsta domstolen beviljar besvärstillstånd kan ärendet ännu prövas i den högsta instansen, Högsta domstolen.


10. Statsförvaltningen

Ministerierna leder varsitt område av förvaltningen. Inom flera viktiga förvaltningsgrenar finns det också centrala ämbetsverk. Sedan 1997 är Finland indelat i 6 län. Länen leds av en landshövding som utses av presidenten. Länsstyrelsen är länets högsta förvaltningsorgan och har i uppgift att förverkliga statsmaktens beslut i regionen. Länstyrelsen bevakar också kommunernas verksamhet och följer med den allmänna utvecklingen i länet.
Landskapet Åland är utöver ett län också en självstyrd region. Åland är ett neutralt demilitariserat område. Svenska är det enda officiella språket på Åland. Åländsk hembygdsrätt är ett lokalt medborgarskap som erhålls vid födseln eller efter ansökan om man bott på Åland minst fem år. Hembygdsrätten innebär att man har rösträtt i lagtings- och kommunalval, rätt att äga och besitta fast egendom, rätt att bedriva näring samt befrielse från värnplikt.


11. Säkerhetspolitiken

Finlands geografiska läge samt våra historiska erfarenheter är centrala aspekter för vår säkerhetspolitik. Finlands medlemskap i EU har medfört att Finland måste mer än tidigare ta ställning i internationella frågor. Finland är ändå fortfarande militärt sett ett alliansfritt land. Det finländska totalförsvaret kan indelas i det militära försvaret, det ekonomiska försvaret, civilförsvaret eller befolkningsskyddet samt det psykologiska försvaret.


12. Kommunen

I grundlagen fastställs att en kommuns förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare. Kommunen skall sköta de uppgifter som är stadgade i lag eller som kommunen har åtagit sig. Till kommunens obligatoriska uppgifter hör bl.a. socialvård, hälsovård, utbildning och avfallshantering. Kommunens viktigaste inkomstkällor är kommunalskatten, fastighetsskatten, samfundsskatten, statsandelar samt avgifter för service eller tjänster.
Kommunallagen från 1995 erbjuder kommuninvånarna många möjligheter att förverkliga självstyrelse i kommunerna. Invånarna väljer sina representanter till kommunens högsta beslutande organ, fullmäktige. Fullmäktige väljs för fyra år genom hemliga, direkta och proportionella val. Fullmäktige väljer styrelse och utser medlemmar till nämnder och direktioner. Vid sidan av förtroendevalda finns det en rad tjänstemän som sköter de löpande ärendena i kommunen. Kommunmedlemmarna har många möjligheter att påverka besluten i sin hemkommun.